Den klassiska frågan om vad som kom först, hönan eller ägget, har diskuterats sedan urminnes tider, på samma sätt kan det förstås också diskuteras vad som kom först, ränta eller inflation. Nu pratar hela världen om att kontrollera inflationen, men förutsättningarna är de motsatta, höga räntor, så inflationen sänks, är felaktigt samband. Jag vill säga att den här världen är helt fel.
För att bevisa att 99 % av människorna har fel, och om jag nu är i 1 %, har jag rätt, måste vi komma ihåg vad ränta är.
Klassisk räntesättning
Lån och krediter kan man läsa om i bibeln, så man kan i princip anta att så länge pengar finns så kommer lån och räntor att finnas. I vissa religioner som inte tillåter ränta har du vanligtvis fortfarande ränta, men i olika paket som avgifter, vinstdelning, etc. När någon lånar ut till en vän några tusen och måste betala tillbaka det efter att ha fått lön, är förtroendenivån vanligtvis hög, och vänskapen så hög att det inte finns något vinstintresse. Om lånet görs till en okänd person bedöms risken, så lånet baseras oftast på hur riskabelt någon bedömer att det är. Skulle du som privatperson låna ut pengar under långa perioder, säg 10 år eller mer, är viljan att låna ut medel starkt begränsad, de som så småningom kan tänka sig låna ut, gör det som en investering, och saknar andra alternativ.
De privatpersoner, företag och banker som, som krösus, har sin kassa full och inte vet vad de skall göra med sin pengar, är de som i grunden är utlånare. Där är det klassiska att först få betalt för inflation och sedan för risk, så inflation är t.ex. 2%, låg risk på lånet, så blir slutliga räntan 2%+1-2%, =3-4%. Dessutom, som allt annat, är det en frågan också om utbud och efterfrågan.
Dagens räntesättning
Dagens valutor är i princip helt fria från alla former av säkerhet (som t.ex. guld), men staten som ligger bakom valutan har en bra säkerhet kvar, och det är rätten att beskatta privatpersoner, företag och transaktioner. Därför bestäms värdet av en valuta till stor del av dess volym och förmågan att beskatta landets invånare, företag, transaktioner m.m. Räntan i sig har i princip inget med inflationen eller hur landet fungerar utan det är politiskt och vilken nivå som beslutsfattare tycker är lämplig. Politiskt styr man också hur mycket pengar som ska gå in i systemet för privat, offentlig sektor och företag. Så räntorna har i praktiken ett mycket begränsat förhållande till utbud och efterfrågan.
Vad avgör räntan?
Vi, och liknande länder, har demokratier, men penningpolitiken fungerar som någon form av centralbanksdiktatur. Eftersom riksbankscheferna vanligtvis har politiska kopplingar kan man hävda att penningpolitik och räntesättning är någon slags blandning av demokrati och diktatur. Problemet för samhället i stort är att Riksbanken, som en juridisk penningdiktator, har väldigt låg förståelse och förmåga förstå hur det ekonomiska samhället fungerar.
Grundtanken att högre räntor, är samma sak som att påverka ekonomin för att minska inflationen. Detta är en allvarligt felaktig uppfattning som saknar kunskapsbas.
Högre räntor har flera effekter som t.ex
– Högre ränta gör att verksamheter med stora lån, som vissa företag och fastigheter, har högre kostnader, vilket påverkar den stigande inflationen.
– Högre räntor påverkar den ekonomiska situationen och köpkraften för samhällsmedborgare med stora lån. Lägre köpkraft, vilket många gånger innebär att man väljer vissa områden, har i slutändan liten inverkan på kostnadsnivåerna.
– Högre räntor innebär mycket mindre efterfrågan, som nya bostäder, nya kök, nya bilar osv. Den minskade efterfrågan har skapat svårigheter, men vi har till exempel inte sett att byggkostnaderna har sjunkit eller att det blivit billigare att tillverka bilar.
– Höga räntor försämrar landets ekonomi, vilket försvagar den svenska kronan, vilket i sin tur gör att till exempel importerade varor blir dyrare.
För att höga räntor ska trycka ner konsumtion, efterfrågan och därmed inflationen måste det finnas en överkonsumtion, vilket skapar en brist som åtgärdas genom höjda priser. Finns inte det i botten, blir åtgärden felaktig.
Dessutom används högre räntor som en attraktion för att påverka svenska valutans värde. Riksbanken tycker bara att om räntorna i Sverige är högre så kommer det internationella kapitalet att vilja förvara svenska kronor eftersom det blir bra räntor. Att attrahera kapital som ska lagras i SEK är i grunden sant, men bara en av många parametrar. Så denna anledning är egentligen meningslös. Jag tror att de flesta inser att om man tror att räntan på SEK ökar med 0,25% eller 2%, om man tror att risken för valutadepreciering kanske är 10-20%, så är effekten väldigt liten. (I vilket land vill det internationella kapitalet lagra i, det viktigaste är hur landet presterar, vad är inflationen och vad är tillväxten är) Så jag skulle säga, avslutningsvis, svensk räntepolitik drivs av okunskap, man både lyssnar på ”experter” och tittar på andra länder – ingenting stämmer, för Sverige. Det skapar bara en försämrat Sverige.
Ja, vad kom först, hönan eller ägget?
Mitt svar är att inflationen kommer först och räntorna följer efter. Om det är en efterfrågestyrd penningpolitik så är inflationen hönan och räntorna ägget, så hönan kommer först. Politiker och Riksbanksdiktatorer menar motsatsen, räntorna (äggen) kommer först, ju högre ränta desto lägre inflation. Samma sak är med investeringar, är inflationen hög, kommer investerare vilja ha högre avkastning, vilket är ett annan mått på ränta.
Riksbanken borde inse att det finns en lång historia av låg inflation och låga räntor, så denna koppling som de argumenterar för och drivs efter är falsk.
Mitt råd till Riksbanken
Riksbanken borde sätta en ränta som är i linje med inflationsmålet.
Om inflationsmålet är 1–2 % är den lämpliga referensräntan 2–3 %.
Om inflationen blir för hög, be politikerna att vidta åtgärder i samhället för att stävja priserna. Det finns många åtgärder som jag inte kommer att diskutera i den här artikeln. Om landets tillväxt är låg och den nationella ekonomin är svag, förbättra den. (t.ex. skattelättnader), då kommer valutan stärkas också.
Det är viktigare för medborgare och företag att klara sig bra, för att få en växande ekonomi än för den offentliga sektorn. Sverige har även där gjort tvärtom.
LÄMNA KOMMENTAR