Hur många vet vad finansmarknaden håller på med?

Sveriges samlade affärer, BNP uppgår till ca 6000 miljarder, då ingår alla löner, alla företags omsättning osv. Vi kan börja här med att nämna att ca 16 gånger större är Sveriges bankers affärer med derivat-instrument d.v.s. ca 100 000 miljarder. För att förstå storheten, så uppgår Sveriges statsskuld till ca 1000 miljarder. 82% av konsumenters lån är bolån och de uppgår till ca 3500 miljarder. Norges otroliga oljefonder uppgår till 15 000 miljarder. Vi upprepar Sveriges banker och aktörer på finansmarknadens instrument för derivataffärer uppgår till 100 000 miljarder.

Det behövs väldigt lite fel och störningar på 100 000 miljarder, för det mesta ska gå åt pipan. Risksituationen ska förstås vara under kontroll, men är den det? 

– Kan Finansinspektionen överblicka riskerna?
– Kan Riksbanken överblicka riskerna?
– Kan varje enskild bank överblicka riskerna?
– Kan våra politiker överblicka riskerna?


Derivatmarknaden erbjuder aktörer möjligheten att skydda sig mot specifika ekonomiska risker, så kallat hedging, och att spekulera. Ett derivatkontrakt är ett finansiellt instrument vars värde bestäms av en eller flera underliggande tillgångar som räntor, valutor, aktier, krediter, elmarknad och råvaror. Det finns många olika sorters derivatkontrakt, inklusive swappar, terminer och optioner. De kan användas för att minska risker, men också för att öka risker eller spekulera om den framtida marknadsutvecklingen på till exempel aktie- eller elpriser.

Redovisningen av derivat kan vara komplex. Alla derivat på balansräkningen ska värderas till marknadsvärde, vilket är det belopp som de skulle kunna säljas för till, eller köpas av, en annan aktör. Värdet som redovisas på balansräkningen kan, beroende på derivatavtalens utformning, kvittas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Vissa derivat, som valutaswappar, kan i vissa fall redovisas utanför balansräkningen och endast omnämnas i noterna, då till nominella belopp. Vidare är den svenska derivatmarknaden nära sammanlänkad med andra länders. Det är tydligt när man studerar var de svenska aktörernas motparter finns. Generellt sett ingås en majoritet av derivatkontrakten mellan en svensk aktör och en utländsk motpart.